sitter just nu och kollar igenom en massa bilder på datorn/internet. Hittade precis några på Niklas.
Fan sån ångest. Det, mina vänner, kan man kalla något som bara försvann.

Sitter också och funderar på varför man har ångest, varför man bryr sig, varför man blir deprimerad, osv. Det ända man gör är ju att tycka synd om sig själv. Till vilken anledning?! Bättre att bara skita i allt och börja om på ny kula istället. Varför ska det ta så lång tid innan man kan släppa något? Rätt tragiskt fh..

Och så tycker jag rätt synd om sysslingen, som blev av med sitt bankkort i lördags, och någon handlade för över tusen kronor på det. Fasen så illa! Något förbannad jag hade varit om det hade hänt mig... ;S

Har lite olika tankar om vad man skulle kunna tänkas klä ut sig till på lördag nästa helg. Måste komma på något riktigt brao, men det blir ju en tripp till kalmar på tisdag, så lär förhoppningsvis hitta något där. :) Låter bra, nu är det tamigfan läggdags, måste försöka bli av med mitt ryggont, som jag lyckats skaffa mig, hejja mig!


:) puss, sara